/ Dag boken /

En helt vanlig kväll

 
ikväll har brorsan vart här och snapade med Agnes. Kim sov som vanligt på soffan medans jag njöt av vanlig Gotländsk mjölk framför tven. En helt vanlig kväll helt enkelt.
/ Dag boken /

Namn tips?

 
Mjausan, våran svarta katt, som vi hämtade ifrån farfar i höstas (snart ett år sedan) skall få flytta inom en månad... då det egentligen är brorsans katt. Han har inte kunnat ha den hemma då han fortfarande bor hos mamma och pappa (o mamma är allergisk). Men nu har han hittat lägenhet och bestämt sig för att ta med sig mjausan. det är bara på andra sidan Hemse så det är inte så långt. Därför kom vi fram till att Alva kommer bli väldigt ensam. Och gemfört med Mjausan som helst ligger för sig själv och sover hela dagarna, så är Alva väldigt busig och tycker gärna om att ha sällskap av en annan katt. Sååå, låt oss presentera [....] som vi hemtade hem idag. Oklart vad hon skall heta dock. Alva heter Alva därför att hon kommer ifrån socknen Alva. Så då skall dena heta Eksta i sånna fall... Eller möjligen Käbbe som gårdsnamnet. Hmm....oklart som sagt. Kanske någon som vet ett fiffig smeknamn på någon av dessa två förlagen?
 
 
/ Dag boken /

affekfobi och min forsatta resa i ångestdjungeln

 
Efter två gånger hos PsykizGubben har han nu kommit fram till gruden till min ångest. Enligt honom har jag Affektfobi. Rädsla för en viss (eller flera) känslor. Istället för att blir irriterad/arg eller få någon annan att bli arg som jag får ångest av så smäller kroppen in med försvarsmakanismen: Skratta, Le, hålla med eller helt enkelt säga Ja till det mesta. Enligt mig så tycker jag att det är viktigt att vara omtänksam och se till att alla har det bra medans Psykiz påstår att jag är omtänksam pga rädslan att någon skall bli besviken eller sur för att jag inte vill följa med/hjälpa till etc. Jag har dessutom alltid tyckt att så fort något blir svårt/jobbigt eller om jag blir arg  på någon... så är det enklare att bara le och hålla med. 
 
Fobier som rädsla för spindlar eller trapper är lätta att förstå och bota medans Affektfobi är svårare att hitta, förstå och bota eftersom känslor är inget man kan ta på och är lättare att hålla inne. 
 


Eftersom det är många som är lite små oroliga över mitt mående så kan jag medela att: Ja, nu är det rätt piss. Det funkar men för det mesta är det outhärdligt. Hjälpen jag får från vården är minimal. Igår var jag vid läkaren för att bli sjukskriven då Psyiz inte tyckte att det var hälsosamt och för att jag helt enkelt inte orkade. Läkaren frågade om jag mår bättre och jag svarade "Hur skulle jag kunna må bättre när den enda hjälp jag fått är en sjukskrivning o ett besök hos terapeut (=psykiz)?" Han barade nickade och satt han förstod att det är svårt att ta tag i själv, sedan skrev han ut en massa piller och sa hejdå. Blev lite stött, det kändes precis som när rektorn sa att jag borde hoppa av skolan i våras... som att de bara försöker bli av med problemet på ett effektivt sätt. Här! knapra piller i ca 2 år. Du kommer må sämre i 2 månader och sedan beroende av dem. Säg till om du blir självmordsbenägen eller pillergalen, okej?  - Nej, jag tänker inte knapra dessa. Dels för att psykiz inte vill att jag ska äta lyckopiller medans jag går till honom eftersom pillrena är känslodempande och dels för att jag vill inte må bra av piller när jag kan gräva i mitt mående och må bra av att förstå mig själv. 
 
Aja, behövde skriva av mig och jag kan förstå om ni inte fattar, men ecsh, vad gör det?